Maj 1949 hölls det första konstituerande mötet för ”Scoutgillen” i Sverige. I november samma år antogs stadgarna.
Men hur började det?
Glädjande nog finns både protokoll och medlemstidning Gillescouten bevarade från den tiden och kan ge lite fylligare bild av vad som hände.
I första numret av Gillescouten, som kom ut redan 1949, beskrevs Old scouting.
Lord Baden-Powell skrev följande: ”Betänk vilken oerhörd betydelse för scoutrörelsen och dess idéer, i den skara av millioner gamla scouter runt om i världen, om de blott hålla fast vid scoutidealen och hålla kontakt med varandra. En sammanslutning av gamla scouter i ett land kunde betyda oerhört mycket för ett land självt, och om liknande sammanslutningar finnas i andra länder, vad kunde det icke betyda för tillståndet i hela världen”. Old scouts, äldrescouter, gråvingar – det finns många namn på de scouter som träffades! Norden antog namnet gillescout. Det hölls en internationell konferens i Frankrike 1947 och där diskuterades just bildande av en internationell sammanslutning av ”Old scouts”. Deltagarna åkte hem och började organiserandet genom att leta upp tidigare aktiva scouter.
Gillescouting startades 1933 i Danmark som första land i världen och kom till Sverige genom danska flyktingar. Under andra världskriget bildades ett danskt gille i Stockholm.
Lord Baden-Powell har sagt
Scouting är en lek för ungdomar och
en idéologi för vuxna”
